|
|
Grodan.
Genom att plocka upp en frukt i gräset söker hon,
Klor glimper bara den lilla grodan
Vem, rädd och fruktar bara för sitt öde,
I skuggorna slappar det plötsligt som en fjäder,
Och snabbt, sprida och föra närmare benen,
Hoppa i jordgubbarna och bland tomaterna,
Skynda till dammen, var, scenting faran,
Hans systrar, en efter en, dök snabbt.
Tio gånger redan Chloris, i den animerade jakten,
Tog det under hans hand plötsligt stängt;
Men, mer spännande än hon, och mer snabbt, tio gånger
Den lilla grodan glidde i fingrarna.
Klor håller slutligen det; Klor sjunger seger!
Klor med azurblå ögon på sin mamma är ära.
Hennes skönhet skrattar i himlen; under hans breda hatt
Hennes blonda hår strömmar som en dubbel ström
Skydda med ett slöja av guld rosen i hans kind;
Och det tydligaste leendet på hans läppar spelas.
Nyfiken, hon observerar och är inte utan känslor
Vid den underliga kontakten hos den levande och kalla kroppen.
Den darrande lilla grodan ser på henne,
Och Chloris vars hand sakta riskerar
En synd att känna, rädd av rädsla,
Så stark mellan fingrarna slår det lilla hjärtat.
Albert Samain.
|
